mobbning
Nu är de så att jag ska tala om allvar. Det är alltså mobbning jag ska prata om. Det är de värsta som finns och idag har jag sett verkligheten hur de är.
Emma och jag cyklade hem från peter pan nyss, och plötsligt hör vi hur en grupp med några yngre killar skriker fula och taskiga ord till en liten kille. Vi stannar upp med cyklarna och skriker efter killarna som snabtbt cyklar iväg när de ser oss. Vad håller ni på med? skrek jag. Sedan gick vi fram till den lille pojken som blivit puttad ner i gruset, så han var helt grusig på knäna och han grät. Usch vad jag tyckte synd om den lille killen som bara var ute och lekte. I jämte honom stod en jämnårig flicka som sa att de gjort så förut mot honom. Killen sa att han hade ont i knäet så vi fick hjälpa honom upp och följa med den stackarn hem. Det var så hemskt att se honom ledsen och att han hade så ont i sitt knä. Jag förstår inte hur sådana små killar kan göra så mot en annan. Dom vet ju knappt vad dom håller på med och som jag fattade de det hela som flickan sa att det var två lite yngre killar och en äldre, som säkert spelade "ledare". Det är inte normalt för en kille som kanske går i 2:an att skrika ord som; bögjävel. När vi kom hem till pojken pratade vi med hans pappa och han blev helt stum. Usch stackars människor. Mobbing är verkligen det värsta som finns, och att det är så vanligt är ju så himla konstigt? Ja menar, va är det för mening att mobba en liten oskyldig pojke eller flicka? Jag har hört om hur folk kan må dåligt occh jag har sett sånt här på film, men jag har aldrig kunnat ana hur hårt de knep i magen när jag såg pojkens ögon, så ledsna.
Efter att Emma och jag pratat med hans pappa cyklade vi och försökte leta efter pojkarna för att prata med dom och undra varför dom gjorde som de gjort. Men vi hittade dom aldrig. Jag hade verkligen velat snacka med dom killarna.
Om de hade varit mitt barn hade jag blivit så arg att jag inte vetat vad jag skulle ta vägen.
Jag kan inte släppa denna händelsen, för jag kommer tänka på denna killen resten av mitt liv nu. Kommer alltid minnas hans ledsna blick och hans grusiga byxor.
Hoppas alla tänker lite extra nu på hur hemskt det är med mobbning.
Emma och jag cyklade hem från peter pan nyss, och plötsligt hör vi hur en grupp med några yngre killar skriker fula och taskiga ord till en liten kille. Vi stannar upp med cyklarna och skriker efter killarna som snabtbt cyklar iväg när de ser oss. Vad håller ni på med? skrek jag. Sedan gick vi fram till den lille pojken som blivit puttad ner i gruset, så han var helt grusig på knäna och han grät. Usch vad jag tyckte synd om den lille killen som bara var ute och lekte. I jämte honom stod en jämnårig flicka som sa att de gjort så förut mot honom. Killen sa att han hade ont i knäet så vi fick hjälpa honom upp och följa med den stackarn hem. Det var så hemskt att se honom ledsen och att han hade så ont i sitt knä. Jag förstår inte hur sådana små killar kan göra så mot en annan. Dom vet ju knappt vad dom håller på med och som jag fattade de det hela som flickan sa att det var två lite yngre killar och en äldre, som säkert spelade "ledare". Det är inte normalt för en kille som kanske går i 2:an att skrika ord som; bögjävel. När vi kom hem till pojken pratade vi med hans pappa och han blev helt stum. Usch stackars människor. Mobbing är verkligen det värsta som finns, och att det är så vanligt är ju så himla konstigt? Ja menar, va är det för mening att mobba en liten oskyldig pojke eller flicka? Jag har hört om hur folk kan må dåligt occh jag har sett sånt här på film, men jag har aldrig kunnat ana hur hårt de knep i magen när jag såg pojkens ögon, så ledsna.
Efter att Emma och jag pratat med hans pappa cyklade vi och försökte leta efter pojkarna för att prata med dom och undra varför dom gjorde som de gjort. Men vi hittade dom aldrig. Jag hade verkligen velat snacka med dom killarna.
Om de hade varit mitt barn hade jag blivit så arg att jag inte vetat vad jag skulle ta vägen.
Jag kan inte släppa denna händelsen, för jag kommer tänka på denna killen resten av mitt liv nu. Kommer alltid minnas hans ledsna blick och hans grusiga byxor.
Hoppas alla tänker lite extra nu på hur hemskt det är med mobbning.
Kommentarer
Trackback
